Jag har nära släktningar som drabbats av bröstcancer, där det gått så bra det kunnat. Jag har vänner som både klarat sig och inte klarat sig från denna fruktansvädra sjukdom.
För mig är det en självklarhet att hålla koll på mina bröst. Och när jag i somras fick provklämma på ett fejkbröst insåg jag hur svårt det kan vara att hitta den där knölen som ingen av oss egentligen vill hitta.
Genetisk utredning för bröstcancer
Bröstcancer kan vara ärftligt och det går att leta efter vissa gener, men i mitt fall anses inte tillräckligt många ha haft bröstcancer eller andra närbesläktade cancervarianter för att jag ska få göra en sådan utredning.
Vi kan väl säga att det suger att inte veta om jag är en genetisk tickande bomb eller inte. Och inte heller ha rätt till någon förebyggande behandling, såsom förebyggande masektomi.
Det jag däremot gör är att redan nu gå på mammografi vartannat år tack vare bröstmottagningen i Visby. Men då kan jag ju bara hitta det som redan är där. Även om en behandling då kan sättas in i tid för att rädda mitt liv, så kommer det fortfarande behövas en lång behandling.
Att hitta en knöl
För några veckor sedan var den plötsligt där. En knöl i bröstet. Söndag kväll och inte mycket annat att göra än att försöka sova.
De flesta knölar som hittas är såklart ofarliga. Våra bröst förändras. Men att inte oroa sig i den situationen är svårt.
Jag ringde direkt till bröstmottagningen i Visby och fick snabbt komma in för en läkarkoll. Efter lite kläm och prat om kalla händer, som såklart ledde in på ett samtal om I Heat You, fick jag en remiss till mammografi.
Mammografi – ytterligare ett sätt att straffa kvinnan
Jag kan för mitt liv inte förstå hur det inte kan finnas en bättre metod för att undersöka bröst. Mammografi är enligt mig tortyr, även om det säkert finns de som inte tycker att det är speciellt farligt.
Men men, dagen för min mammografi kom även den snabbt (tack Lassis!). Jag klädde av mig, fick brösten mosade och vi tog några extra bilder för säkerhets skull.
Efter mammografin gjordes även ett ultraljud för att vara på den säkra sidan.
Ingen fara – den här gången
Den här gången var det ingen fara, en fettknöl som ultraljudsläkaren sa, eller att mina bröst ”håller på att bli gamla” som en annan sa.
Lättnaden är otrolig. Jag har sett hur fruktansvärt jobbigt det är att gå igenom något som bröstcancer.
Jag önskar att jag en dag har råd att själv göra en förebyggande operation för att slippa denna mer eller mindre konstanta oro. Och jag önskar verkligen att någon smart människa forskar vidare på att hitta ett bättre sätt att undersöka våra bröst, hitta riskpersoner och att sen bota de som drabbas.
Tills dess – KLÄM! Lär känna era bröst och kläm minst en gång i månaden, gärna på samma dag i cykeln eftersom de kan förändras.
PS! Skänk pengar till bröstcancerfonden genom att swisha till 900 5919
