Visste ni att det idag, den 28 maj, är internationella mensdagen? Det är en dag som instiftats av WASH Unicef för att belysa att det finns stora hälso-och jämställdshetsproblem relaterade till menstruation globalt. 28 maj valdes efter en vanlig menscykel – 28 dagar totalt med 5 dagar mens.
Mens är ju något en ganska stor del av befolkningen får stå ut med under en stor del av livet. Helt klart inte något att skämmas för på något sätt – alls. Men det har jag gjort, och ärligt talat gör jag det fortfarande. Så jag tänkte gå utanför min komfortabla zon och berätta om min verklighet.
En onormal cykel
Många kan typ ställa klockan efter sin cykel. Så har det aldrig varit för mig, bortsett från de år då jag stoppade i mig hormoner som jag mådde galet dåligt av.
Min cykel kan vara alltifrån 23 dagar till typ 45 dagar och jag blöder i cirka 7 dagar. Dessutom verkar det ibland som att den hoppar över en månad, då kan cykeln vara upp till 75 dagar. Det sker oftast i november/december. Då kissar jag på stickor med hjärtat i halsgropen. Om det är där för att jag vill ha ett plus eller för att jag absolut inte vill det har varierat genom åren.
Jag vet inte om det hade varit bättre med regelbunden cykel, men som det är nu kommer mensen mer eller mindre som en total överraskning varje gång. Trots att jag faktiskt har haft den i över 20 år.
Den stuckna grisen
Dag 2-4 (ibland redan dag 1) är rejäla blodbad. Inte konstigt att en blir trött av att förlora så mycket blod! Det hade ju varit spännande att mäta någon gång hur mycket blod som försvinner ur min kropp varje månad, eller mer eller mindre varje månad i alla fall. Men vem orkar det?!
Menskoppen – ett tidigare halleluja moment
För några år sedan upptäckte jag menskoppen, varför har inte denna underbara lilla sak kommit in i mitt liv tidigare? Förut har jag blött igenom största tampongen efter någon timme. Menskoppen klarar ju typ hur mycket som helst. Hade det inte varit för den dödliga mensvärken så hade jag kunnat glömma att jag hade mens.
Mördande mensvärk
Hur många har någon gång fått höra ”Mens är ingen sjukdom!”? Nej, det kanske det inte är. Men när det känns som att någon håller på att slita ur livmodern på dig eller hugger dig med knivar i ryggen, – då är det inte riktigt läge att påminna om det.
När jag har mens jobbar jag hemifrån, helst under en filt och med värme mot magen och/eller ryggen.
Heather – mitt senaste halleluja moment
Utöver att jag knaprar alvedon för glatta livet under dessa dagar så har jag ju numer till gång till en Heather som är amazing. Antingen sitter jag på henne och blir varm om ländryggen eller så har jag henne mot magen som en vetekudde. Fördelen mot vetekudden är att jag slipper springa och värma hela tiden.
Du kan fortfarande skriva upp dig på intresselistan för Heather här så får du ett finfint erbjudande när vi lanserar!
